Vin fra Spanien - mangt og mycket mere end ”den i sækken”
Med sinus ca. 1 miljon ha. vinmarker (2012) vinmarker är Spaniens största vinland arealmässigt set. Der dyrkes vin i så godt som hele landet, och man har gjort det lige så länge som franskmændene. Många av de spanska vinbønderna är så kompromisslösa i deras strävan efter kvalitet, att nakkehårene vill resa sig på de flesta av deras produkter i exempelvis Bordeaux.

Alligevel är der många, som bara uppfattas spanska som en stereotyp lågprisprodukt. Detta vil forhåbentlig ændre sig inden länge. Spanien udbyder en så bred vifte af vine, at det ville vara livsfornægtande at begränsa sitt bekendtskab til ”den i sækken”.

Spansk vins historia
Spanien har genom tiderne huset adskillige udefrakommende folkeslag. For blot at nævne et udpluk har kelterne, fønikerne, kartagerne, romerne, frankerne, gallerne, visigoterne och maurerne gæstet landet inden for de forgangne ​​tre årtusinder.

Til trots for deres til tider krigeriske opførsel har de dog alle til fælles, at de på ingen sätt hæmmede Spaniens vinproduktion, men derimod værdsatte den såre.

Eksporten af ​​vin fra Spanien til England
I midten af ​​1200-tallet påbegyndte man at exportere vin til englænderne, som lovpriste de sydspanske vine fra omkring havnebyerne Málaga og Cádiz. I den sidste halvdel af 1500-tallet brød der krig ud mellem England og Spanien, vilket resulterade i en sønderboning af den spanska flåde såväl som af vineksporten. Da de to lande långt om länge slutede fred, var den spanska vinindustri i en ringe fatning och vinenes kvalitet lika.

Englænderne vedtog ydermere at påføre de spanske vine högre told end de portugisiske, hvilket också var en stor hæmsko för eksportmöjligheter. Først i slutningen af ​​1700-tallet började englænderne igen at aftage store mängd vin, särskilt Sherry.

Meldug och vinlus baner väg för nya eksportmöjligheter för spansk vin
I 1850'erne hærgedes Frankrigs vinmarker af meldug, och det franske vinmarked var nästan tørlagt. Dette kom vinbønderne i Navarra og Rioja til gode, idet de derved började at eksportere formidabel mängd af vin. Da vinlusen i 1860'erne började att braklägga de franska markörerna, eskalerade exporten ytterligare, och Rioja och Navarra fraktades till 50 miljoner liter vin över Pyrenæerne om månaden.

I 1878 ramte vinlusen de första spanske vinmarker. Det första fallet blev konstaterat i Sydspanien, vilket ledde till en mangel på det engelska exportmarkeds favoritvine. Vinlusen bredte sig heldigvis kun med sneglefart til resten af ​​landet, först och fremmest tacket være det tørre klimaet och de store avståndet mellan vinregionerne. Rioja og Navarra blev således først ramt i starten af ​​1900-tallet, og da hade man redan utvecklat den immuniserende podningsteknik i Frankrig.
Eksporten til Frankrike ophørte dermed, och landets vinproduktion blev reducerad till att köra på vågeblus det nästa halva århundrede. Handlen med Frankrike hade dog medført en viktig tilførsel af ekspertise, och Riojas nuvarande kvalitetsnivå är en konsekvens av påverkan från de kompetenta franskmän.

Jordbrugsreform skapar vinkooperativerne i Spanien
Efter at en venstreorienteret regering hade siddet ved magten i kort tid, började man i starten af ​​1930'erne at ekspropriere de större jordbesiddelser i Spanien. Detta gjaldt också vindyrkerne, om fastigheter blev omdannet til kooperativer.

Kooperativerne spillede en väsentlig roll, da depression, borgerkrig och världskrig ellers ville ha ruineret vinbønderne genom de kommende årtier. Få ville hund har anet, at kooperativerne den dag i dag ville ha så stor påverkan på Spaniens vinproduktion, som det är fallet.

RUMASAs exportsvindel skapar dårligt ry
Den Spanske borgerkrig brød ud i 1936 och varede tre år. Kort herefter brød anden världskrig ud. Själv om Spanien förblev neutral under krigen, tog det hårdt på vinindustrin på grund av den uteblivna möjligheten för att exportera.

Borgmesteren i byen Rota, Don Zoilo Ruiz-Mateos, började kort efter krigens afslutning at göra opkøb bland landets vinfirmaer, som lå nær fallittens rand. Humlen var, at han ved at eksportere vin kunne inkassere en eksportpræmie fra den spanske handelsråd. Denne exportpræmie var så stor, at man rent faktisk inte behøvede att tjäna penge på selve salget af vinen.

Ruiz-Mateos metod var såre enkel; samtidigt med att han producerar en enorm mängd elendig vin, köper han utanlandske vindistributörer. Derpå lod han vinen blive ”solgt” til sin vindistributør i udlandet, inkasserede eksportpræmien, opkøbte endnu större andele af den spanske vinproduktion, lavede endnu mere rædsom vin og eksporterede hele herligheden igen.

I 1961 stiftades aktieselskab Ruiz-Mateos Hermanos SA, även kallat RUMASA. Företaget kontrollerar den aktuella tidpunkten och tredjedel av sherry-produktionen. I Danmark hade Ruiz-Mateos köpt vinhandelskedjan Skjold Burne, och danskerne var bland dem, der modtog den största mängden af ​​udrikkelig spansk vin.

Detta lagde grundstenen til den mentalitet, som i dag fortsatt spøger omkring uppfattningen af ​​spansk vin, nämligen at man köper spansk, eftersom det är billigt - inte fordi det är bra. Efter en period med uforholdsmässig stor ekspansion var RUMASA-imperiet i 1983 nära på kollapse. Regeringen valgte at ekspropriere hele foretagendet, hvorved en sort æra i Spaniens vinhistorie omsider endte.

Spansk vin i dag
Sedan slutningen av 1960'erne har Spaniens vinproduktion genomgått en bølge af modernisering. Pudsigt nok var RUMASA-koncernens vingårde i hög grad förbilde för många andra af Spaniens tillverkare, eftersom de var bland de första til at føre mekanik og teknologi ind i markerne og kældrene.

Oberoende av att formålet var at kunne lave så mycket udrikkelig vin så billigt som möjligt, må man her driste sig til att ta faktisk hatten af ​​for det i øvrigt nederdrægtige firma. Vinmæssigt set tillhör nutidens Spanien ingenlunde den högteknologiske eliten, men åtgärder såsom termostatstyret gæring er efterhanden blevet standard.

Geografi og klima för Spaniens vinproduktion
Spanien ger en hög grad av en mycket omväxlande topografi (forskelle i terrænets höjd), som också ger sig till kende i landets vine. Allmänt set (meget generellt set) stammer de bedste tørre spanska vine fra högt beliggende marker.

Detta beror på torkan och hede, som preger store dele af Spanien. För att druerne kan modnes långsamt, man måste söka i höjderna, var temperaturen är mer moderat i lavlandet. Der är nok af höjder til at söka tilflugt i; bjergkæderne Cordilleras, Sierra Cantabria, Sierra Nevada och inte minst Centralspaniens gigantiska höglandsplateau Meseta bevirker, at der är någon möjlighet för att dyrke stor vin i Spanien.

Fem klimatzoner
Spanien kan mycket groft inddeles i fem klimatzoner. I nedenstående tages inte forbehold for indvirkningen af ​​højdeforskelle. Området nord för bjergkedjan Cordilleras, inklusive distrikten Somontano, Navarra och Rioja, påverkas av de fuktiga, köliga vinde från Atlanterhavet. Området syd för bjergkæden Cordilleras afskærmes från dessa vinde och är därför varmere och tørrere. Detta gäller till exempel distrikten Ribera del Duero, Toro och Rueda.

La Meseta på den centralspanske höglandsplatån. Hennes hersker et mycket barskt fastlandsklimat. Vintrene är bidende kolde och somrene motsvarande hede. La Meseta är bland Spaniens mest torkade områden och indbefatter bland andra distrikt i La Mancha och Valdepeñas.

Ved Østkysten råder et mildt kystklima med mer moderat somre och vintre, på grund av Middelhavets fuktige vinde. Tørke rammer sjældent vinmarkerne i detta område, som bland annat inkluderar distrikterne Penedès, Jumilla och Malaga.

Sydvestkysten, dvs. väst för Gibraltar, hvor vi bl.a. Finder Sherry-distriktet, skapar ett samspel mellan Cádizgolfen og Atlanterhavet med en mycket hög luftfugtighet, som möjliggør vindyrkning i det solrige, regnsfattiga område.

Spaniens torka mindsker høstudbytte
På trots af, at Spanien är världens största vinland arealmässigt set, er själva vinproduktionen kun verdens tredjestørste. Detta beror på det tørre klimatet, som frambringer små, koncentrerade druer med minimalt vandinnehåll. Resultatet kan direkt avläses av landets medelvärde, som ligger under 25 hl/ha.

De flesta andra platser i världen är det vanliga att få et dubbelt så stort udbytte pr. hektar. Høstudbyttet är dock steget i de senaste åren, efter en större mängd producenter som använder konstvanding, som nu används på omkring 34 % av Spaniens vinmarker.

1000 kooperativ
Till tredjedele af Spaniens vinproduktion varetages af i alt 1000 kooperativer. Den bedre del af Spaniens vin stammar hund huvudsageligt från de privatejede vingårde, som oftest besidder en bedre sans för detaljer och finesser.

Spaniens vinlovgivning
Efter att Spanien har blivit medlem av EU, har man i videst möjliga grad försökt att skapa en ursprungslovgivning på samma linje med övriga vinproducerande EU-lande. Spanien har i dag och system, som täcker över fem kategorier, där de fire lågaste kategorier direkt kan överföras till den franska appellationsmodellen.

Den högsta kategorin, Denominacion de Origen Califada (DOCa.), kan jämföras med italienernes Denominazione di Origen Controllata e Garantita (DOCG), varvid det alltså tilläggs en slags garanti för att vi stammar från kvalitetsområdet. Fler olika kriterier ska uppfyllas, for at et DO-distrikt ophøjes til DOCa.

Det viktigaste är, at distriktets vine ska säljas til en genomsnittspris, der ligger minimum tre gange højere end landsgennemsnittet. Hidtil är kun Rioja og Priorato blevet DOCa-klassifi ceret. Både DOCa och DO hör under den europeiska kategorin: Beskyttet ursprungsbeteckning (PDO), som är samma som den nya spanska termen DOP - Denominación Origen Protegida.

DO blir dog stadigt brugt de flesta platser, då det fortsatt är tillåtet. Det bör utmärkas, även där har goda kvalitetsviner i av lägre kategorier - till exempel i Vino de la Tierra-kategorien. Kategorien Vino de la Tierra blir gradvis ersatt av den europeiska varianten Indicacion Geográfi ca Protegida (IGP).

17 regioner - 67 DO-områden - 2 DOCa-områden
Spanien inddeles i 17 regioner, autonomias, som groft sagt modsvarer de danske regioner. 14 av regionerne är vinproducerande, och rummar tilsammen 67 Denominaciones de Origén (forkortes framåt DO) och 2 Denominaciones de Origén Califada (forkortes DOCa).

Är fadlagring och uttryck för kvalitet?
Spanien är, populärt sagt, världens enda vinland, hvor det är udbredt praxis, att en vinbonde inte bare har en första- och andenvin, men sågar också en tredje- och fjerdevin. Hvad der her hentydes til, är de fire kategorier, Tinto (også kallat ”sin crianza”), Crianza, Reserva och Gran Reserva.

Den gængse uppfattningen af ​​detta system är, at den angiver vinens kvalitet; jo längre en vin skal kunne lagre inden distribuering desto större stoflighed, syre og smagsstyrke kræves af vinen (og desto högre en pris tages der for den). Den här känslan är extremt baserad på fornuft, men det vill vara att föredra, såfremt man i stället uppfattar lagringsbeteckningarna som uttryck för stilarter.

Sagen er, at man i Spanien ofta benytter sig af fade lavet af amerikansk eg frem for de europeiska sorter. Amerikanske egetræsfade frembringer bløde vine med en udpræget aroma af vanilje, som kan förekomma en inkarneret Bordeaux-tilhænger fremmed og vulgær. Såfremt en nybörjare smaker en Gran Reserva som en representant för något av det bästa, spanska vin kan erbjuda, och finna, att han inte kan lide det, är det sandsynligt, att han inte vill försöka sig med andra spanska vine.

Havde man derimod serveret ham en Crianza (som på grund af den kortare fadlagring har mere bid och en mere moderat aroma af vanilje), ville han langt lettere have kunnet fordøje de nye smagsindtryk.

Husk också, att de olika typerna egnar sig till olika typer mad. I grove træk kan en Tinto ofte passe godt til lettere sommerretter à la pastasalat eller mildt krydrede retter med lyst kød. En Crianza kan ledsage de lidt mere krydrede retter, en Reserva kan nydes til lammekøllen, och en Gran Reserva kan vara guds gav til dyreryggen. Detta må dog kun opfattes som en grov skitsering - i sidste ende kan man inte sige noget om en vins förmåga, førend man har smakt den.

Vad betyder Crianza, Reserva och Gran Reserva?
Kravene til lagring är individuellt fastsatt för hvert af de spanska vindistrikter. De nedenstående tal visar endast de genomsnittliga lagringskraven till de tre fadlagrede vintyper och olika i de enskilda appellationer. Typerne Blanco Sin Crianza och Tinto Sin Crianza, av och til benævnt "Vino Joven", ska inte fadlagres.

Crianza
Mindst to år, heraf et år på fad och resten på flaske. Rosa- och vitvin ska fadlagres minst sex månader.

Reserva
Mindst tre år, heraf et år på fad och resten på flaske. Rosé- och vitvin ska fadlagres minst sex månader och resten på flaske.

Gran Reserva
Mindst fem år, heraf till år på fad och resten på flaske. Rosé och vitvin ska lagras minst brand år, heraf minst sex månader på fad och resten på flaske.

Spaniens 600 druesorter
Omend der dyrkes hele 600 olika druesorter i Spanien, är det kun en liten snes heraf, man stöter på til daglig. Ud over det nu om stunder selvskrevne sæt internationella druer (Chardonnay, Merlot, Cabernet Sauvignon m.fl .), är nedenstående druer de mest betydelsefulla.

Grønne druer i Spanien
Airén
Denna vinsort täcker inte mindre än en halv miljon hektar (et areal fem gånger större änden Bordeaux), vilket gör den till världens mest utplanterade vinsort. Den används huvudsageligt till destillering, men används också til bordvine, som vanligvis är tyndbenede och aromafattige.

Albariño
Identisk med den portugisiska Alvarinho. Albariño har vundet största anerkendelse i Galicien, hvor den frembringer knitrende friske, græsduftende vinstockar.

Alcañon
En karakterfull druesort med högt syreinnehåll, som stort sett endast är i Somontano. Kvaliteten kan vara så utmärkt, at druen kanske vil bli mer udbredt, också til andre regioner end Somontano.

Caiño
Grön druesort med markant syrlighed og en let aroma af græs. Druen ses särskilt i DO Rias Baixas.

Garnacha Blanca
Identisk med den franske Grenache Blanc. Druesorten ger fedmefulde hvidvine med et ganske lavt syreniveau. De mest seriøse Garnacha Blanca-vine laver i Catalonien, hvor flere vingårde laver koncentrerede, mineralske vine, ofte med et massivt præg af fadlagring.

Godello
Druesort fra Galicien, som ger syrerige, intensiv hvidvine med en udtalt æblearoma. I DO Monterrei kalder vinbønderne Godello-druen for ”Verdello”, hvilket kunne lede tankerne i retning af Verdejodruen, men de to druer är inte beslægtet.

Gual
Grön drue, som stort set kun kendes från de Kanariske øer, inklusive särskilt DO Tacoronte-Acentejo. Syrligheden är lav, och smaken är fruktig och let parfumeret.

Hondarrabi Zuri
En unik druesort från Baskerlandet. Yder sprøde, græsduftende vine med stor friskhed och intensitet. Kan minde om Albariño-druen tilsat et strejf af Sauvignon Blanc.

Loureira
Identisk med den portugisiska Lourero. Loureira dyrkes især i Galicien och ger spinkle vine med en ganska svag aroma af græs og urter.

Malvar
Malvar dyrkes särskilt i DO Vinos de Madrid. Giver som regel fyldige vine med en aroma af fersken. Vinenes syrlighed är mycket moderat, och de bör njutas helt unge.

Malvasia
En af Spaniens mest utbredte druer, som både används till lette, lysa rødvine och mørkegule hvidvine.

Marmajuelo
Grøn druesort fra de Kanariske Øer. Druens syrlighed är mycket hög, och den används som regel som blandningsingrediens.

Merseguera
Även kallat Exquitxagos. En mycket produktiv druesort, som främst dyrkes på Spaniens østkyst. Merseguera kan ge friske, græsduftende vinstockar, men da de færreste producenter begränsar utbyttet, är stort set al Merseguera-vin neutrala och tyndbenet.

Moll
Moll kendes också som Prensal Blanc och blir stort set exklusivt odlad på Mallorca. Moll-vine är lette til middelfyldige och besidder ofta en let mandelagtig finish.

Torontés
Identisk med argentinernes Torrontés och chilenernes Torontel. En kraftig smagende drue med god syre och struktur. Torontés-vin kan minde om en rustik variant av en druesmagende Muscat från Alsace.

Treixadura
Kendes också som Trajadura. Dyrkes især i Galicien, hvor den frembringer lette, ganske parfumerede vinstockar.

Verdejo
En karakterfuld vinsort, som särskilt påträdffes i Rueda-distriktet. Gode ​​Verdejovine är elegant, intensiv och besidder en duft i retning av stikkelsbær. Druen kendes som Verdelho i Portugal.

Viura
En hårdfør drue med högt syreinnehåll, identisk med den franska Macabeo. Viura är viktiga ingredienser för tillverkning av Cava. Viura ses huvudsageligt i Nordspanien, var den är ansvarig för en mängd vin av olika kvalitet. De bästa kan minde om en liten Chablis.

Xarel-lo
Först och främst känd i samband med produktion av Cava. Der laves också stilla bordvine af Xarel-lo, särskilt i DO Alella, i vilket fall vinsorten ofta benämnes Pansá Blanca. Xarel-lo bärer en kraftig vegetabilsk duft, faktiskt lite i riktning av kokt broccoli.

Parellada
Frisk, æbleduftende och huvudsageligt anvendt i Cava-produktionen. Navnlig i Penedès-området har man med trevligt framgångsexperiment med bland parellada med både Chardonnay och Sauvignon Blanc. Af disse stille bordvine är de fadlagrede langt de bedste.

Palomino Fino
En hårdare drue, även känd som Listan Blanco. Palomino Fino är den enda drue tillåten för tillverkning av torr Sherry. Den ses också anvendt til tørre, lette, uskadelige bordvine.

Pedro Ximénez
Navnet ses ofta forkortet till PX. Druen är särskilt känd för den supersøde, forstærkede udgave, der laves i Sherry-området. De producerar även vita, neutrala bordsviner av Pedro Ximénez.

Moscatel
Spaniens favorit dessertvinsdrue, i de flesta andra länder kallat Muscat Alexandria. Muscat-familjen är en av de största bland världens vinsorter - och Moscatel är tyvärr och av familjens sorte får. Som spisedrue är den sødmefuld og velsmagende - som vin är den alt för ofta klistrende vammelsød.

När dette er sagt, skall det dog påpeges, at vissa producenter formår at frembringe gode (og sågar storslåede) Moscatelvine, vilket särskilt gäller dem, som høster druerne en anelse grønne och derpå fadlagrer vinen i lang tid. Moscatel dyrkes först og fremmest i den sydlige halvdelen af ​​Spanien.

Zalema
Hoveddruen i DO Condado de Huelva. En ganska neutralt smakende drue med middel syrlighed. Zalema-vine har let ved at oxidere, och druesorten vil nok bli erstattet med Palomino inden for en overskuelig fremtid.

Blå druesorter i Spanien

Bobal
Hoveddruen i DO Utiel-Requena. En mycket produktiv druesort, som ger mörk vin med en kraftig garvesyre och en moderat alkoholprocent.

Fogoneu
Fogoneu dyrkes stort set kun på Mallorca i DO Plá i Llevant, hvor den ger lette, exotisk duftende rødvine i Beaujolais-snit. Fogoneu-vine nydes gerne let afkølede.

Garnacha
Även känd som Garnatxa. Spaniens mest udbredte rødvinsdrue, identisk med franskmændenes Grenache. Druen lovprises sjældent for sin finess, men derimod for sin evne til at frembringe en særdeles alkoholrige vinstock. Garnacha används särskilt till produktion av fruktige roséviner eller som blandningsingredienser med andra vinsorter. Rene Garnacharødvine uppnår sjældent de helt store höjden, eftersom vinen har en tendens til att oxidere mycket hurtigt.

Hondarrabi Beltza
Unik druesort fra Baskerlandet. Vinene kan minde lite om Cabernet Franc i den rustikke, kirsebærduftende utgave, man känner från Loire.

Listán Negro
Den viktigaste druesorten i DO Tacoronte-Acentejo på Teneriffa. Listán Negro-vine är ofta mycket kirsebær-frugtige och intensiv med en moderat fylde. Druen kendes också som Almuñeco.

Manto Negro
Dyrkes stort set kun på Mallorca. De bästa Manto Negro-vine är blåsorte och medelfyldiga, och besidder gärna en mineralsk underton, som gör vinen extra intressant. Vinen har mycket let ved at oxidere, vilket sætter extra store krav til kælderudstyret, som ska vara topmoderne.

Mazuelo
Identisk med Frankrigs Carignan, lokalt benævnt Samsó og Crujillon. En rødvinsdrue af modererad kvalitet, som i dag är mest utbredt på Spaniens østkyst. Mazuelos största fordel är dens höga produktivitet – upp till 200 hl/ha.

Mencía
Mencía dyrkes särskilt i det nordliga Spanien. Der lader til at findes to typer af Mencía: den ene smager som en kryssning mellan Pinot Noir og Syrah, den anden menes at være beslægtet med Cabernet Franc og yder lettere, mindre aromatiske vine.

Monastrell
I Frankrig kaldet Mourvedre, i andre dele af världen känd som Mataro. Monastrell er Spaniens næstmest udplantede druesort. Druen er vidt udbredt i Østspanien (namnlig Murcia), hvor den frembringer kraftfulde rosévine och mycket rustikke rødvine.

Negramoll
Även känd som Tinta Negra Mole och Negramoli. En syrefattig, sötmefuld och högtydende drue. Producer oftest charmerende, sødlige vine, som bör nydes helt unge.

Tempranillo
Rygraden i de bästa spanska rødviner och identisk med portugisernes Tinta Roriz (som används till tillverkning af portvin). Lokalt benævnes Tempranillo också som Ull de Llebre, Ojo de Liebre, Cencibel, Gotim Bru, Tinto del País och Tinto Fino. ”Tempranillo” betyder tidigt, vilket refererar till vinsortens hurtige modning. Druerne är tykskallede och kan frambringa mörka, enastående längelevende vine af allerhøjeste karat.